ENSAM PREPPER - BRA ELLER DÅLIGT?

Nu har begreppet "Prepping" blivit allt vanligare i svensk media varpå fler och fler börjar bli oroliga inför framtiden. Det är egentligen inte så konstigt med tanke på alla konflikter som blossar upp runt om i världen och ingen verkar kunna dra i nödbromsen. Dödliga epidemier och naturkatastrofer avlösa varandra varpå media bombarderar oss med nyheter om extremister och finanskriser. Är världen verkligen upp och ner eller överdriver jag en smula?

Vad kommer exempelvis att hända i Mellan Östern eller Ukraina? Kommer Ryssland att bli ett hot mot Europeiska intressen och kommer då även Sverige att drabbas av svårare tider? I så fall vad skulle det då innebära för oss som en nation?

Med tanke på hur tokig världen börjar bli så är mitt svar konkret och enkelt. Börja se om ditt eget hus och använd hjärnan! Var en god granne och hjälp dina medmänniskor så gott du kan i ditt närområde.

Prepping behöver inte betyda att du bygger ett safe-house i skogen eller avskärmar dig från andra människor eller samhället i stort. Det behöver inte heller betyda att du måste fylla huset med konserver och gå runt med en ständig oro inombords. För mig handlar prepping snarare om att "vakna upp" och börja ta ansvar för sig själv, sin familj och sin omgivning. Att agera ansvarsfullt och sluta förlita sig på att andra ska hjälpa till om något händer.

ATT VARA ENSAM

Låt oss säga att du tagit beslutet att börja förbereda dig inför diverse nödscenarion som skulle betyda att din vardagslyx helt plötsligt inte är lika självklar längre. Vad skulle du göra då? Ja, du kan ju börja med att stänga av Tv:n och sluta titta på en massa program som bara fördummar såväl dig som hela befolkningen. Du kan även sluta med att lägga tiden på sociala medier och göra något mer konstruktivt och nyttigt istället.

När du börjar göra detta så inser du snart hur ensam du faktiskt är. Många gånger blir upplevelsen inte alls som du hade tänkt dig och frågan är om du ens är redo för det? Jag skulle likaså bli väldigt förvånad om du hittar någon annan i ditt grannskap som, i dagsläget, ens funderat på konceptet prepping. De flesta har nämligen det stora behovet av att klaga över diverse omständigheter men fortsätter ändå med sina dagliga rutiner som om ingenting går att förändra. 

Att vara ensam är dock, i långa loppet, ingen framgångsfaktor och du bör fundera över om det finns någon annan i din omgivning som du kan dela ditt synsätt med. Att försöka få dina grannar att tänka som du är nog mer eller mindre omöjligt eftersom de flesta följer mainstream uppfattningen om att allting är frid och fröjd. Du bör snarare fråga en närstående eller varför inte en riktigt god vän om de vill bli din prepping-partner?

Personligen är jag lite av en ensamvarg och känner mig som starkast när jag pressas att tänka själv och föredrar att jobba med mina egna projekt. Jag struntar i vad andra tycker och försöker dagligen att inte bli en slav under alla sociala normer som inte passar mig som person.

Om du känner igen dig själv i det jag skriver så betyder det att du är en handlingskraftig person med stor tillit till dig själv och din egen förmåga. Vilket är en väldigt positiv egenskap. Likaså är du en självständig människa som ogillar att andra ska få ”diktera” villkoren för hur du ska uppleva din omgivning eller tycka och tänka. Med andra ord är vi individualister som struntar i vad omvärlden tycker och går gärna vår egen väg – oavsett vart den leder. Detta betyder inte att du är en flummig hippie utan snarare en person som strategiskt funderar över din omgivning och vågar stå upp för det du tror på. Du är en person med principer och vill vara till nytta och bidra till samhället på ett positivt sätt.

Om du är ensam så bör du vara osynlig. Undvik därmed med att visa upp din utrustning och andra värdefulla tillgångar för andra, speciellt främlingar. Fundera över om din gård, ditt hus eller din lägenhet är insynsskyddad från alla håll? Troligtvis inte. Alltså kan andra se in i din bostad eller vad du har på din tomt. Fundera därför på vad dina grannar kan se och hur du bäst ska gömma din utrustning. Inbrottstjuvar och plundrare är dina värsta fiender och därför bör du undvika att rada upp dina prylar som i en godisaffär.

BO PÅ LANDET

Ett annat tips är att, om möjligheten finns, flytta ut på landet. Detta alternativ är för många helt uteslutet och det finns såväl för- som nackdelar. Alla människor har dock inte lyxen att välja sin boplats och om man inte är ekonomiskt oberoende så får man göra det bästa av situationen. Dock ska man inte inbilla sig själv att livet på landet är lättare då det snarare är mycket tuffare och absolut inte för alla.

Min bestämda åsikt är att de flesta har en väldigt romantiserad bild av hur det är att vara ett med naturen och de flesta har nog upplevt längtan av att komma ifrån samhällets alla krav. Jag tror snarare att detta är ett flyktbeteende som enklast kan hanteras genom dagliga val i vardagen. Vad är det som stressar mig och tar min tid? Exempelvis, behöver jag verkligen facebook, twitter eller instagram? Tittar jag för mycket på Tv och vad tittar jag egentligen på? Är jag verkligen mig själv eller försöker jag imponera på andra som faktiskt inte bryr sig? Är jag en slav under samhällets alla krav eller vågar jag stå upp och göra det jag vill? Ifrågasätt dig själv och var objektiv. 

Om vi inser att vårt beteende är en verklighetsflykt börjar våra, annars osynliga och tämligen välsmidda, bojor att visa sig. Dessa bojor lamslår oss att inte agera och stjäl dagligen vår dyrbara tid.

En annan aspekt av att bo på landet är att man vill börja leva ekologiskt och tror att det är lika lätt att odla sin mat som att gå ner på ICA och köpa en påse morötter. Glöm det! Vill du bli självförsörjande så krävs det åratal av erfarenheter, massor av know-how och många gånger dyr utrustning. Likaså, vad gör du på vintern om skörden slagit fel? Ger du upp och åker tillbaka till stan? Var realistisk och hitta istället en vettig balans.

Likaså är ensamheten att leva på landet något som man måste fundera över. Personligen har jag inga problem med att vara ensam, men mitt sätt att leva är inte alltid någon annans. Att vara ensam kan vara högst påfrestande och mer eller mindre omöjligt för vissa varpå ett boende utanför stadens alla bekvämligheter känns alldeles för skrämmande. Man värdesätter närheten till affärer, caféer, restauranger, andra människor etc. väldigt högt.

Ja, vi har alla våra personliga gränser och valmöjligheter vilket medger olika typer av lösningar. Fundera därför på vad du skulle klara av med tanke på avstånd till arbete och affärer etc. och agera därefter. Visst, hus och mark blir billigare ju längre ifrån stan som du flyttar men glöm inte att ett arbete är din finansiella livlina och anpassa därför boendet därefter. Den dagen som du är totalt självförsörjande är sannolikt väldigt långt borta och tills dess bör du vara hyfsat nära din arbetsplats.

BEVÄPNA SIG, ELLER?

Många preppers och ”överlevnadsexperter” verkar, enligt mitt tycke, ha en förkärlek för vapen. Ofta är det personlighetstyper som antingen är väldigt seriösa eller som vill leka Rambo i skogen. Gör du sökningar på YouTube hittar du en uppsjö av före detta militärer eller wannabes som stoltserar med allt från pistoler, automatvapen och miltära vapenriggar.

Ta exempelvis ett land som U.S.A för vilket rätten att äga och bruka ett skjutvapen anses vara en medfödd rättighet. Man likställer rätten att försvara sig som en universal regel instiftad av Gud, vilket ingen människa kan förändra. Synsättet gällande skjutvapen i Sverige är dock väldigt annorlunda varpå våra vapentraditioner snarare kopplas till jakt och överlevnad än till självförsvar och krig. Ändå översvämmas Sverige, enligt polisen, med illegala vapen och aldrig tidigare har så många skottlossningar avlöst varandra som i dessa dagar. Bör detta oroa oss laglydiga medborgare som inte äger ett skjutvapen?

Jag kommer ihåg hur min kära morfar, innan han gick bort, berättade om hur livet var under 2:a världskriget. Han betonade då ofta om hur Sveriges befolkning, enligt honom, var otroligt enat. Den tidens tuffa verklighet innebar att man hjälptes åt och det fanns inget utrymme för annat. Frågan är om detta skulle vara lika självklart i vår moderna tid om samma sak skulle hända idag? Skulle det svenska folket åter hjälpa varandra eller skulle vi plundra och stjäla ifrån våra grannar?

Vidare kan man fråga sig om vår generation blivit alldeles försoffad och skulle vi som nation verkligen klara av en riktigt tuff världskris? En kris som skulle betyda att alla måste arbeta hårt, ställa upp för varandra och ”dra sitt strå till stacken”. När jag ser hur samhället har blivit blir jag tyvärr väldigt tveksam.

Jag hoppas och tror dock på människans vilja att göra gott under tider av svårigheter och förhoppningsvis så skulle vi, annars fredsälskande svenskar, visa oss från vår bästa sida – även i en tid av krig. Med andra ord måste vi som medborgare redan nu bli bättre på att visa hänsyn och vara goda grannar mot varandra. Vi måste lära oss grunderna för en positiv samhällsutveckling och på så sätt lättare samarbeta om framtiden skulle visa sig bli svårare. Frågan är bara om vi skulle lyckas? Fundera på det eller flytta ut med bössan i skogen.

Klart slut.
/Admin

Bild: SvD 2014

www.svd.se/nyheter/prepping ökar i Sverige